For press photos, contact: info [AT] crusherrecords [DOT] com
________________________
Reviews of Flash Point CD/LP (2012)

CLOSE-UP MAGAZINE (SE) – Rate: 9/10
“Gillar du ösig rock inspirerad av sextio- och sjuttiotalen så går du och köper Flash Point. Allt annat vore korkat”.
– Jakob Ljungberg

MSN, HEADBANG
” Catchy to the point of being contagious, yet perfectly willing to get its hands dirty, Flash Point might sound like 1972, but there’s no denying it’s as good as hard rock gets in 2012.”
– Adrien Begrand

ROCKBLADET (SE) – Rate: 8/10
”Spiders är tung, bluesig och omväxlande hård rock. (…) Spiders får mina två tummar upp…”
– Fredrik Brolin

SHINDIG MAGAZINE (UK)
”It’s a superb album that does what it sets out to in under 30 minutes and the proof is in the pudding.”
– Jon ”Mojo” Mills

GAFFA (SE) – Rate: 4/6
”Ett moget debutalbum som osar 70-tal och rock.”
– Tomas Lundström

IKON (SE) – Rate: 5/5
”Prickfri fullängdsdebut. Ett av årets bästa album.”
– Roger Bengtsson

ROCKNYTT (SE) – Rate: 9/10
”Flash Point kommer vara en stark kandidat till årets platta 2012, sanna mina ord.”
– Henrik Fannkvist

SWEDEN ROCK MAGAZINE (SE) – Rate: 7/10
“…ett riffparty med en stor skopa garagerock och Motörheadstök.”
– Pelle Gunnarsson

TIME TO BLAST (FR)
“Après la sortie de rien de moins que 5 singles, Flash Point est donc le premier format long pour les suédois. Et c’est une vraie réussite!”
– Thomas Gouritin

BERLIN METAL LEGION (DE)
”Eine eigentlich liebliche Stimme röhrt sich knapp 30 Minuten durch kraftvollen, punkigen, surfigen Rock der feinsten Sorte…”
– Patrick Berus

METAL.DE (DE) – Rate: 8/10
”Flash Point ist ein starkes Debüt, das die Messlatte für alle weiteren Veröffentlichungen in diesem Genre sehr hoch hängt.”
– Colin Brinker

TRIBE ONLINE (DE)
”Manche mögen es Garagen-Rock nennen und manche Glam-Rock, ich nenne es verdammt guten Rock´n Roll, was die Spiders aus Göteborg mit ihrem Debüt abliefern.”
– Paddy

CRAZY UNITED (DE)
“Hier stimmen die Arrengements perfekt. Vom Opener “Weekend Nights” bis zum letzten der neun Songs “Stendec” wird diese Atmosphärische Stimmung erhalten. Klasse!”

LUKINZINE (SE) – Rate: 8/10
“Spiders har övertygat mig, de klarar av att hantera fullängdsproblematiken galant. När kommer nästa album?”
– Lukin

FAST N’ BULBOUS (US) – Album of the Week
“With building blocks from the 60s and 70s, they sound familiar but somehow fresh. I can’t think of any other band that shares their retro yet contemporary hybrid sound.”
– A.S. Van Dorston

THE SODA SHOP (US)
“Flash Point could easily be an album of the year candidate.”
– Bill Goodman

METAL KAOZ (GR) – Rate: 8/10
“Spiders are this year’s revelation and their Scandinavian bluesy rock can’t actually wait to be spread and hit you hard. Well done, guys!”
– Maria Voutiriadou

COSMIC LAVA
“…the band sparkles with perfect interplay and convinces with a devoted performance.”
– Klaus Kleinowski

________________________
Reviews of Weekend Nights SP (2012)

IKON (SE, Aug 2012) – Rate: 4/5
Lovande smakprov från den kommande fullängdaren.

En ny sjutumssingel med Göteborgsbaserade Spiders har hittills visat sig vara ett välkommet tillskott i skivhyllan. Så är även fallet med den rykande färska Weekend Nights.

B-sidans låt Lies är en cover på The Strollers och är en bra rocklåt med lite garagekänsla. Men den stora behållningen på denna singel är den egenkomponerade titellåten som dessutom är ett smakprov från kommande debutfullängdaren Flash Point. Det är en rak och direkt (hård)rocklåt där kombinationen av Hoyles sång, gitarrspelet och den bastanta rytmsektionen ger ett väldigt schysst helhetsintryck. Det är retrorock men låter nytt och hett. Spiders har kommit dithän att det börjar bli överflödigt att jämföra dem med andra. Weekend Nights låter helt enkelt som Spiders – vilket inte alls är illa.

Reviewed by: Roger Bengtsson

HAPPENING MAGAZINE (UK, Aug 2012)
Yes, the Americans may have invented rock ’n’ roll, but they no longer hold the key. Sweden’s Spiders are yet another in a long line of impressive high octane rock ’n’ rollers from Scandanavia’s heartland who show what the country has to offer. Like the now deceased SOOL or Graveyard (whose Axel Sjöberg used to drum with them) Spiders fuse old music – not so much with the new, as there’s nothing modern about it– with their own innate sense of history. ‘Weekend Nights’ has a Thin Lizzy liveliness, some West Coast acid-rock guitar parts and an edge of Sabotage era Sabs about it; ‘Lies’ revisits the – soon to go down in history as – legendary ’90s Swede garage-punk’s The Strollers’ killer. Combining the best in vintage rock, psych and garage rock ’n’ roll with a cool ’70s look Spiders are something nearly everyone will lock onto.

With Anne Sofie-Hoyles wearing leather as well as Suzi Quatro and the band’s dynamic, far from doomy, rock sound, it would be incredible to see this act gain considerable mainstream success.

Reviewed by: Jon ‘Mojo’ Mills
________________________
Reviews of Fraction SP (2011)

CLOSE-UP (SE, Nov 2011) – Rate: 7/10
Efter en fantastisk tiotummare är SPIDERS på gång med nytt material igen. För dig som missat bandet beskriver de sig själva som “garagerock and early hard rock mixed with a general swinging attitude”. Kunde inte sagt det bättre själv.

“Fraction” är en supercool THE HELLACOPTERS-minnande dänga, komplett med helfräckt munspelssolo och kompakt uppbyggnad värdig en riktig hit. ALICE COOPERS gamla örhänge “Under My Wheels” framförs helt okej, men känns roligare som krydda till liveshowen än som inspelning.

Alla som har det minsta intresse för den typ av hård rock osm krämades ur USA på sjuttiotalet kollar upp det här, och tian, bums. Sedan är det bara att hoppas på fullängdare.

Reviewed by: Jakob Ljungberg

DAGENSSKIVA (SE, Oct 2011) Rate: 7/10
Göteborgskvartetten Spiders har sakta men säkert skapat sig en rejäl hype sedan bandet såg dagens ljus. En hyllad tiotummare har följts upp av mängder med spelningar och det hårda arbetet har lagt grunden till den välförtjänta framgången.

Bandet startade som en avkomma till såväl Graveyard som Witchcraft, men fann snart sin egen nisch inom sjuttiotalsrocken bredvid de två andra banden. Där Witchcraft sneglar en hel del åt Black Sabbath gör Graveyard detsamma åt Led Zeppelin. Spiders har å sin sida en bluesigare framtoning som får mig att tänka på Cream, men även inslag av folkrock, som för tankarna till Status Quo innan de blev bredbent boogierock.

Spiders nya sjutummare Fraction har funnits ute några veckor vid det här laget och firades in med en välbesökt releasefest i hemstaden. Det är en singel som visar ett rakare Spiders än låtarna på den självbetitlade tian. Fraction är i ärlighetens namn inte lika bra som föregångarna och jag saknar lite av den särart jag hörde på tian. Men jag gillar munspelet som dyker upp i slutet, Ann-Sofie Hoyles sång är klockren när hon tar i som mest och det är en låt som passar formatet perfekt.

Att man sedan tolkar Alice Coopers Under My Wheels på b-sidan vittnar att man utöver att man skriver bra rocklåtar dessutom har god smak.

Enda smolket i bägaren är att jag var på den där releasefesten. Och inte för att Fraction är särskilt dålig alls, men live kommer låtarna till sin rätt på ett helt annat sätt. Men det säger kanske mer om Spiders som liveband än på skiva.

Reviewed by: Tomas Lundström

LUKINZINE(SE, Oct 2011) – Rate: 7/10
Det här bandet behöver ingen närmare presentation då de i farvattnet, som bland andra Graveyard plöjt upp, gör minst lika stora vågor som sina största konkurenter. Kaxig 70- och 80-talsinspirerad rock med en rivig sång, som ser till att melodierna nästintill slickar ditt cerebrala cortex helt rent och slätt. De förför mer än de chockar, vilket passar dem väldigt bra. Bandet kallar sig Spiders, och de låter med andra ord musiken tala för sig själv.

Två låtar bjuds det på, där den inledande Fraction helt klart överglänser B-sidans Alice Cooper-cover Under my wheels. Där känns inte Ann-Sofies sång riktigt bekväm, och Alice är ju en tuff konkurrent om man säger så. Musikaliskt låter det förstås över förväntan, då gitarrerna hela tiden utför sitt arbete exemplariskt. Spiders är ett av Sveriges bästa band i genren, och har du inte plockat upp skivan i skrivande stund så får du antagligen redan titta efter andrapressen. Och bara det säger ju en hel del.

Reviewed by: Lukin

IKON (SE, Sep 2011) – Rate: 4/5
Det andra släppet för året håller lika hög klass som debut-epn och är ett välkommet tillskott i vinylsingelsamlingen. De äkta makarna Hoyles och basisten Matteo Gambacorta är desamma men trummande Axel Sjöberg har fått lite för mycket att göra med huvudbandet Graveyard och därför ersatts med Ricard Harryson.

På A-sidan finns nya låten Fraction som klart håller måttet och knappast kommer göra någon som gillade förra släppet besviken. För egen del har jag dock mest vänt till B-sidan där det bjuds på Alice Cooper-covern Under My Wheels. Jag har hört en hel del AC-covers genom åren och resultatet har såklart varit ganska olika. Spiders tolkning placerar sig emellertid genast i toppskiktet vilket inte minst är Ann-Sofie Hoyles förtjänst. Sättet att artikulera ”ringing” efter ”The telephone is” är helt lysande och redan efter den inledande strofen är man ohjälpligt fast. Skitbra!

Reviewed by: Roger Bengtsson
________________________
Reviews of Spiders EP (2011)

NORDLYS (NO, Apr 2011) – Rate: 5/6

Det er bare å innrømme det for ørtende gang: Sverige er et helt vilt land når det kommer til rock. Det vil ingen ende ta, og det pumpes ut bra ting der i eningen. Så den plumpe overskriften er mer et utslag av misunnelse enn ekte irritasjon. For det går jo ikke an å bli forbanna på bra rock. Nei, da.

Denne firespors EP-en kom ut tidligere i år på titommers vinyl, men er nå tilgjengelig digitalt, og den er sannelig min hatt verdt å sjekke ut. Bandet består av medlemmer fra Graveyard, Witchcraft og Madamm, og i front ei kruttønne av en vokalist i Ann-Sofie Hoyles. Musikken er tungt basert i 70-tallet, der både Sabbath og Zeppelin ulmer under overflaten, mens Roky Erickson og en eller annen udefinerbar soul-vibb ligger i bakgrunnen. Som om Detroit Cobras skulle bestemme seg for å lage ei potent tungrockskive med masse futt og dynamitt i seg. Eller noe sånn.

Referansene står med andre ord i kø, men dette er først og fremst helt fabelaktig rock’n’roll fremført av en kvartett som kan faget sitt til fingerspissene, og med en vokalist av sjeldent høyt kaliber. Ann-Sofie Hoyles’ hese, kraftfulle og snerrende vokal er så bra at det er til å dåne av, og det tror jeg jaggu meg at jeg gjør også. Dååååååååååååån!

Her er det mao. bare å vente på fullengderen. Forbanna svensker, altså.

Reviewed by: Egon Holstad

THE GORGON (US, Apr 2011) – Rate: 4.5/5
Crusher Records inductees, Spiders, debut with their self-titled extended play (EP) on 10″ vinyl. Hailing from Gothenburg Sweden and featuring an almost all-star cast of “retro rockers,” Spiders will have you dusting off your bell-bottom jeans and platform shoes with their garage psychedelic tunes.

“High Society” fires the Spiders debut up and immediately several things are noticeable. Ann-Sofie Hoyles’s vocals are very rough. Midway through the track her voice cracks and breaks, but with passion and honesty. Her frayed voice comes off as elemental and raw… it works brilliantly. She’s not technical (though her voice probably would be a contralto) at all but without any modern music trickery she comes off as a young modern Mariska Veres (Shocking Blue) meets Grace Slick (Jefferson Airplane). The track, and the entire record for that matter, is very warm. It’s extremely textured in that late 60s and early 70s fuzz and grit that you can taste with your ears. Nothing in the album is cold or hollow, probably a result from the absence of digital production and use of vintage equipment.

“Gracious Man” hits you with a killer opening guitar intro. It’s very heavy metal, which would be expected as Witchcraft‘s own, John Hoyles is the guitarist for the band. Throughout the track his guitar cries and wails like something you may hear out of Dragonfly‘s 1970 album, Blue Cheer, or Pentagram. There is a killer riff that meshes extremely well with the rhythm sections half-way through the song. Matteo Gambacorta of modern folk rock band, Madamm, climbs the bass guitar fretboard with a heavy groove while John’s guitar whines melodically. Never a dull moment and no time for filler, this track delivers us a dozen killer riffs in just under 3 minutes.

“Long Gone” is the shortest track on the EP but is by no means anything shy of rocking. Half the song is John singing unspoken words with his guitar and the other half of it is Ann-Sofie’s voice delivering a catchy chorus with genuine conviction and determination. Neither section battles each other. I am unsure to if John and Ann-Sofie are brother/sister or husband/wife; regardless, there is amazing chemistry between the guitars and vocals on this track. Both meeting at the end of the song to close it down.

“Nothing Like You” is my personal favorite and a scorching finisher. Axel Sjöberg of Graveyard tenure kills with the drums. The drums on the entire album are perfectly produced to giving you that “in the room with the musicians” feel and nothing is more bombastic than the percussion on this track. The rolling beat on the cowbells mingling with the snare drums combined with the dramatic vocals in the verses slowly escalate and give a sense of urgency present in the first half of the track. The bass and lead guitar are doomy in this song, adding a sinister air to the warmth of the track. Midway through the psychedelic rock guitar solo follows with lyrics that come with an occult tinge. Ann-Sofie’s vocals here remind me of a late 60s Sweetwater song in this section as it shifts to something that would not be out of place in a Coven album. There is so much progression in this song, despite being barely over three minutes you would swear the track was at least five. It crescendos beautifully and with tons of energy.

In the 70s we got the original wave of British heavy metal… the 80s we saw the rise of California thrash… Norwegian black metal in the 90s… and in the 2000s we saw Georgia sludge take the hard rock world by storm. It’s early in the 2010s but it is apparent that the Sweden’s retro hard rock and heavy metal scene is here to make its mark on rock and roll history. As of this writing, the Spiders EP is sold out on Crusher Records website and the last 2 copies on www.allthatisheavy.com were sold last Tuesday. I got mine a month ago but I suspect there will be a reprinting, for sure. You can still download 320kbps mp3s off Crusher Records’ store. Strangely enough, I have seen almost no one talk about this band so I was delighted to write about them. I cannot wait to see what a full album will be like… if it’s like this extended play, than easily a 5.0.

Reviewed by: Fei

CLASSIX (IT, Feb 2011, Issue #30)
Se vi siete accorti che, nel recupero di certe sonorità del passato, non esistono solo realtà sdoganate per le masse come Wolfmother e White Stripes, ma che c’è anche una folta schiera di band che condividono uno spiccato gusto vintage, gruppi come Witchcraft e Graveyard vi avranno già entusiasmato. Un paio dei componenti di questi Spiders vantano già esperienze proprio in queste due formazioni e sono senz’altro una delle migliori promesse degli ultimi tempi. Se non si trattasse di un EP di soli quattro pezzi, questo esordio per la piccola ma sempre ottima Crusher Records (Dead Man, Horisont, Troubled Horse), sarebbe senza ombra di dubbio il disco del mese. Non c’è una singola cosa fuori posto: quattro canzoni a cui non mancano energia e intensità, impreziosite dalla prova del chitarrista John Hoyles e del batterista Axel Sjöberg. La voce della cantante Ann-Sofie poi è davvero una sorpresa nella sorpresa. Chissà che qualcuno nell’industria discografica “che conta” non si accorga di loro, perché hanno davvero tutte le carte in regola.

Reviewed by: Igor Belotti

SHINDIG! MAGAZINE (UK, March, 2011)
Wow! Swedish female-fronted supergroup Spiders have released a 10” vinyl EP – a format I never expected to see again. Side A hits the spot for those who like their retro riffing rock with a distinctly garage edge however, the flipside is more my thing, more trad-rock, with heavier prog leanings. ‘Nothing Like You’ reminds me of Andromeda, and I’d put my money on guitarist John Hoyles owning and ingesting their ’69 album. Overall it’s difficult with female-fronted acts not to compare them with all the usual suspects (Shocking Blue and Coven are mentioned in the press release), but there IS a whole heap of Mama Lion, Affinity and Earth & Fire going on here. Apologies for the easy target references. Neatly produced by Soundtrack Of Our Lives producer Don Ahlsterberg, and featuring members of Graveyard and Witchcraft, Spiders will definitely fill a crack in the ever-burgeoning retro-rock scene.

Reviewed by: Louis Comfort-Wiggett

CLOSE-UP (SE, Issue #128. Feb, 2011) – Rate: 8/10
Att jag vill referera till det tidiga sjuttiotalets ALICE COOPER beror inte enbart på att kvartetten tolkar “Under My Wheels” live. Och att jag vill referera till det sena sjuttiotalets MISFITS beror inte enbart på att även ”She” ingår i repertoaren. Det är nämligen som en kobination av dessa Göteborgsbandet låter. Tidig hårdrock, frontalkrockad med ett punkigt garagedriv. Riktigt bra skit.

SPIDERS – med det äkta paret Ann-Sofie och John Hoyles från MADAMM respektive WITCHCRAFT, Axel Sjöberg från GRAVEYARD samt Matteo Gambacorta från italienska folkrockgänget MIDWEST – skriver därtill helt obevekliga låtar. Att värja sig mot Ann-Sofies sång i ”Long Gone” och ”Gracious Man” är omöjligt, och tonartsvändningarna i den sistnämnda vill jag göra fula saker med.

Årets bästa tiotumsvinyl? Konkurrenterna till den titeln blir nog lätträknade, men SPIDERS lär hålla måttet även i albumformat.

Reviewed by: Daniel Josefsson

YTSEJAM (US, Feb, 2011) – Rate: 4/5
Featuring members from Witchcraft, Graveyard and Madamm, led by female vocalist Ann-Sofie Hoyles, it’s appropriate that this four song E.P. from Spiders be released on vinyl, as the needle edging itself against the groove reflects the grinding sound of this Gothenburg stoner rock outfit. Upbeat with all four tracks, they don’t race snails as they portray a groove laden approach that focuses on the riffs with Hoyles vocals soaring (being in-between Grace Slick and Ann Wilson). The band is tight and the riffs speak for themselves – at times you have the vibe of a power trio fronted by a fourth member (vocalist) and at others you have this lose knit vibe which plays out like a jam session, but, it’s about the songs on this record.

The tracks themselves remain consistent, being filled with hook laden catchiness within both the vocals and the riffs, as the grooves of “Long Gone” and “Nothing Like You” rev up the musical might, given into more darker textures on “Gracious Man”, with “High Society” being the big stand-out track with its arena ready chorus. Certainly a must for fans of Kyuss, early-Sabbath, and Alabama Thunderpussy, keeping the full-on ‘doom’ vibe out in the shadows. Of course metalhead vinyl freaks need not mess out in this either. This does lead into anticipation for a full-length, as these four songs have shown us what this band can execute.

Reviewed by: Tommy Hash

MUZIKREVIEWS (US, Jan, 2011) – Rate: 4,5/5
Spiders are like a bomb ready to explode from start to finish on their newly self-titled vinyl 10” EP from Crusher Records. Formed in Gothenburg in February 2010, they appeared at one of Sweden’s most successful music festivals Way Out West. Shortly thereafter they went into the studio to record and now have this firecracker of a release with 4 tracks.

The members of the band are Ann-Sofie Hoyles (vocals), John Hoyles (guitar), Matteo Gambacorta (bass) and Axel Sjöberg (drums). The power comes flowing out of their amps and it exudes everything that was great about early punk and garage rock.

Ann-Sofie Hoyles is the centerpiece, a raw raving banshee of a vocalist that matches up perfectly with the non-stop locomotive music that the band takes you through on this short but impactful ride. It’s like driving through a small town, one blink and it’s gone, but they do leave a lasting impression.

The best way to describe the four tracks you hear on this EP is that it’s like this…the band cones in and sets up, plays and leaves without warning. Kind of like a dress rehearsal. Think The Ramones on steroids with a female lead singer and you have a band from Sweden called Spiders that will rock your socks off in the space of four head banging songs. It is all great fun to put on your turntable and the sound is loud and proud.

Reviewed by: Keith “MuzikMan” Hannaleck

RUMORE (IT, Jan, 2011)
Nello scorso febbraio a Gotheburg si formano The Spiders, l’ennesimo gruppo della famiglia allargata di Orebro. Ne fanno parte tre svedesi e un italiano. Annie Sophie Hoyes al canto, John Hoyles alla chitarra (Witchcraft e Troubled Horse), Alex Sjoberg alla batteria (Graveyard) e Matteo Gambacorta al basso, già con i Midwest di Varese, Italia. Lei, Anne Sophie, la musa vocalista, viene paragonata da qualcuno a Jinx Dawson dei Coven, ma trovo il riferimento più azzeccato, semmai, a gruppi come Blood Ceremony. Gli Spiders stanno tra sixties garage e primo hard rock americano, con un inevitabile appeal della nuova scena di Orebro. Quattro brani per la Crusher sono il loro biglietto da visita. High Society è un soul rock, quasi alla Detroit Cobras, con un duro tocco alla Sonics; e pure Gracious Man, ancora più spinto verso l’hard rock. Long Gone è decisamente il pezzo più bello dell’EP, epico swedish hard, con un accenno ai Witchcraft. Chiude Nothing Like You, ipnotico e rullante rock psichedelico. E’ un bell’esordio, complessivamente, questo degli Spiders. Per il futuro
auspicherei un po’ più di coraggio nell’osare qualcosa di nuovo.

Reviewed by: Claudio Sorge

METALLUS (IT, Jan, 2011) – Rate: 7,5/10
Il caro vecchio vinile. Una reliquia a cui siamo (tanti di noi musicofili!) rimasti legatii, per il suo fascino, la bellezza delle copertine ma, soprattutto, per quel suono caldo che il progresso tecnologico non riuscirà mai a rimpiazzare.
Esistono etichette discografiche, nella fattispecie la Crusher Records, che credono ancora nel valore del vinile per l’interesse che richiama, ed i collezzionisti, per fortuna, mantengono fertile questo mercato.

Questa label svedese che ha come obiettivo promuovere il rock degli anni ’70, vintage nei suoni, nelle copertine e in tutta l’iconografia legata a quel periodo storico musicale, si prodiga per poche produzioni mirate, indirizzate ad un pubblico di appassionati.
Gli Spiders, quartetto capitanato dalla graziosa Ann-Sofie, sono uno di quei gruppi completamente calato in quel contesto revisionistico, aggrappato al suono del Marshall e del distorsore. Per chi segue la scena scandinava dovrebbe conoscere i Witchcraft, da cui proviene il chitarrista John Hoyles, e i Graveryad, band di provenienza per il batterista Axel Syöberg, gruppi che hanno in comune con gli Spiders il medesimo background musicale.

La voce graffiante di Ann Sofie ha qualcosa di Janis Joplin, per il timbro vocale sofferto e struggente, ideale per l’approccio heavy del suo gruppo. Hanno nel proprio DNA una carica animalesca ispirata dai Grand Funk Railroad (i padri putativi di tutta la scena vintage rock scandinava), che si riflette nell songwriting vibrante delle quattro tracce: il suono degli Spiders scuote le anime.

Vi è un pizzico d’italianità nel gruppo svedese, grazie alla presenza al basso di Matteo Gambacorta (ex Midwest).

Reviewed by: Stefano Giacometti

STARK MUSIC REVIEWS (SE, Jan, 2011)
It’s pretty ballsy to make a debut as a 10” vinyl! Spiders look vinyl and they sound vinyl, too, so maybe it’s not that farfetched. The band consists of singer Ann-Sofie Hoyles, Witchcraft guitarist John Hoyles, Midwest bass player Matteo Gambacorta and Graveyard drummer Axel Sjöberg. The style is quite different from their former musical treats and offers more of a garagy vibe. One band I immediately came to think of (and probably no one’s even heard of) was Suffrajett, both the style, sound and Ann-Sofie’s rough edged vocals. I shall be honest and admit this is not 100 % up my musical alley, but they still appeal to me in some way. I really like the vibe and they also have a pretty cool twist on songs like Nothing Like You and High Society.

Reviewed by: Janne Stark

IKON 1931 (SE, Jan, 2011)
Grym sång och bra låtar.

Witchcraft från Örebro har varit ett favoritband sen första gången jag såg dem och intresset har egentligen aldrig mattats. Aktiviteten har varit lägre på senare tid och nya möjligheter har då öppnat sig för medlemmarna. John Hoyles är aktuell igen med ännu ett nytt projekt efter den lyckade sjutummaren med Troubled Horse för inte så länge sen.

Spiders är namnet på det Göteborgsbaserade bandet och förutom redan nämnda John återfinns Ann-Sofie Hoyles på sång, Matteo Gambacorta på bas och Axel Sjöberg (Graveyard) vid trummorna. Kvartetten grottar ner sig i samma garagerock/blues/psykedelia/hårdrock och såvidare – mylla där medlemmarnas andra åtaganden ofta redan huserar. Vi snackar alltså musik så som den kunde låta när jag,eller bandmedlemmarna för den delen, inte var född och gissningsvis är deras skivsamlingar fyllda av obskyra sextiotalsvinyler som de flesta av oss aldrig ens hört talas om.

Den självbetitlade tiotummaren innehåller fyra låtar som samtliga utmärks av ett garagerockigt riffande och pre-hårdrockssound. High Society, Gracious Man, Long Gone och Nothing Like You är deras namn och framförallt sida två har jag lyssnat på så många gånger att det redan börjar raspa lite härligt om vinylen.

Musiken är bra, men framför allt är det Ann-Sofie Hoyles röstresurser som förfinar det hela. Tankarna går åt Jex Thoth och Coven som också frontades av duktiga sångerskor. Kraftfullt och med inlevelse där rösten måhända spricker ibland men resultatet är likafullt väldigt bra.

Reviewed by: Roger Bengtsson